Carols terapeutiska möte på sjukhuset

I en värld där gränserna mellan verklighet och fantasi suddas ut befinner sig Carol i ett tillstånd av oordning på sjukhuset. Hon är inte där för någon medicinsk nödsituation, utan snarare söker hon tröst i form av ett terapeutiskt möte. När hon kliver in i rummet låses hennes ögon med andra patienter, och en gnista tänds mellan dem. Detta är dock inte vilken patient som helst. Det är en fantastisk skönhet som ivrigt hjälper Carol att hitta tillbaka till sig själv. Luften är tjock av förväntan när de börjar utforska varandras kroppar, deras händer rör sig i en rytm som är både mild och intensiv. Rummet blir en lekplats av njutning, fylld med mjuka stön och lakanens prassel. Mötet är långt ifrån kliniskt, då de dyker in i djupet av sina lustar, deras kroppar inflätade i en dans lika gammal som tiden själv.Detta är en berättelse om helande genom beröring, en resa av självupptäckt, och ett bevis på kraften i mänsklig kontakt. Det är en värld där njutningens gränser tänjs, och den enda regeln är att ge sig hän åt stunden.